Maj månad bjöd på värme, strålande solsken och Backyard Babies. Jag hade sätt fram emot detta länge, eftersom jag bara fick se tre låtar med dem på stadsfesten förra året. Än har jag inte lyckats fostra min son till rätt musiksmak och han blev allt för rastlös för att hänga med mamma vid kanten av öltältet. Men nu var kvällen bara min och jag laddade dagen med enbart Backyard Babies på Spotify.
Framåt kvällen tog jag den kortare promenaden ut till E22 för att ta bussen ner till Kalmar och möta upp min kompis. När jag gick där i solskenet på den mindre vägen jäms med Alsterån, så ser jag en röd jeep kommande körandes i fjärran. Japp… där var Nicke Borg på väg till spelningen, och en annan fick snällt sitta och vänta på bussen. Väl i Kalmar så gick jag och min kompis till Hjalmars BAR och beställde en varsin kall öl innan det var dags att dra vidare till KalmarSalen.
På väg till KalmarSalen så höll jag ögonen öppna efter den röda jeepen. Man har ju hört talas om den en hel del, så man var ju nyfiken på och se den live. när vi väl korsade vägen upp mot Stadshotellet så såg jag den stå där parkerad. Så även om det inte blev något meet-and-greet med grabbarna i bandet, så fick jag i alla fall en kort på mig och jeepen.
Detta var första gången för mig att se något liknande på KalmarSalen och det var kul att uppleva något nytt i stället för på Sandra där de flesta evenemang i staden brukar anordnas. Men helt nytt blev det inte, förband till Backyard Babies var nämligen Kalmars egna Martin Berglund och Stödorkestern. Men jag får erkänna att jag börjar gilla dem mer och mer, och de fick igång publiken bra.
Sedan var det dags för Backyard Babies att ta sig upp på scenen. Det blev en helt underbar spelning, och självklart stod vi längst framme vid staketet. Publiken höll sig lugnare än vad man är van vid på en Lillasyster spelning, och jag har bara ett blåmärke på handen. Mitt intresse för Backyard Babies vaknade till liv med skivan Making Enemies is Good. Alla låtar på den skivan är bara så bra. Så när de började köra Heaven 2.9 som man har hört så många gånger, blev man riktigt pepp, så i början tror jag att jag missade att Nicke Borg ville förmedla något. Men så småningom började orden gå in och det kändes så bekant. Jag tittade upp mot Nicke och han pekade på mig som för att påminna om resan jag vann till Los Angeles.